Det kom blod till och med, det gjorde det.. Det får vi nog sätta plåster på..
1 Kommentarer Published by Cia on lördag 7 mars 2009Två steg fram, ett steg tillbaka. Så kan det gå ibland.
Idag var det ingen bra hund dag för unge herr Lincoln. Jag försökte mig på "korvtricket" och mosa in korv i hans mun när vi fick möte. Linc var tokig och förstod inte alls att det var min hand som var i närheten av hans mun. Snabbt bett, ruskning med huvudet och vipps så hade jag ett helt nytt hål i pekfingret!
Saken med Linc är den att han har kvar valp-HÖRN-tänderna där fram, eller Huggtänderna som kanske är mer passande just idag. Så det går hål bara han tänker på att bita på något.
Skönt att han inte biter hårt, så det läker snabbt. Men BLOD kommer det! Massor med blod orsakat av hans ättriga valptänder! Usch, varför sa ingen något om det när jag köpte kines? Jag trodde alla hundar ömsade tänder när dom blev vuxna ;)
Ja, nu är han i vilket fall lugn och fin på stolen här bredvid mig. Nästa promenad är det bara att ge sig på det på nytt. Igår gick det ju väldigt bra, så jag får tänka på det och förhoppningsvis föra över posetiv energi på den lille!
Den här dagen bara kör på och på och på!
Linc slutar aldrig att överraska! Vi är nyss hemkomna från en timmes promenad, jag kan gå hur mycket som helst idag tror jag. Ska ut och möta mor min på en kortpromenad om en halvtimme ;)
I vilket fall så råkade vi ut för en lös hund på promenaden nyss, matten till vovven trodde att hundarna var inomhus men tydligen hade dom stuckit ut på tomten vid något obemärkt ögonblick (känner igen det där!).
När jag med mina kineser + Cicci med Birka gick förbi blev smitaren väldigt intresserad, såklart. Hon sprang mot oss och skällde i högan sky. Vi travade på eftersom vi antog att ägaren visste om att hunden var utomhus. Men när ägaren, högröd i ansiktet, rusade ut och började ropa (minst i samma ljudvolym som hundens skall) förstod vi att dom kanske inte hade 100% koll ändå. Bilar började komma och hunden stod mitt i vägen.
I såna här situationer får Linc bli hur arg han vill. Jag var tvungen att gå mot hunden för att locka den med till vägkanten! Ägaren kommer ut med andan i halsen och frågar om mina hundar mår bra, eftersom Hennes hund är så arg mot andra!
Haha, och jag som var rädd att det skulle bli tvärt om?
I vilket fall så hälsade både Linc och Chess på den arga tiken, och hon verkade inte alls veta om att hon var aggressiv, för det gick jätte bra ;)
Jag är så stolt över mina små skithundar som hjälpte mig att rädda tiken från vägen och bilarna. Hon var tydligen 14år och det är inte säkert att hon hörde att bilarna kom ens. Tossa, 14år, arg och utan tänder i munnen. Det är inte lätt att vara tik ;)
Linc och Birka, visst ser han lycklig ut ;)
Linc är ju otroligt rädd för andra hundar och upplevs aggressiv av hundägarna. Så det han egentligen behöver mycket av, hundmöten med snälla hundar, blir det inte mycket av eftersom folk går omvägar för att "slippa" honom..
Men så finns det dom som han faktiskt lärt känna, hundar alltså, och då blir han som förbytt. Han blir världens sötaste och raraste lilla skit, dyrkar sina vänner och är verkligen drömhunden han var menad att bli :)
En sån vän är Labbetiken Birka! Tyvärr bor Birka och hennes matte i Umeå så det blir inte att dom ses ofta, men just nu är hon här med sin matte (och en av mina bästa vänner, Cicci). Linc avgudar denna stora svarta tik och har till och med busat runt lite på ängen med henne trots storleksskillnaden. Tänk att en sån liten skit kan leka så bra med någon så stor? :) Härligt att se!!
Så till nästa lyckokast.
På morgonpromenaden idag fick vi möte av en stor (och då menar jag STOR) lurvig hund + husse. Jag drog åt mig Linc & Chess som vanligt så dom inte ska flyga runt i sina koppel, sen pratade jag lugnt med dom så dom inte skulle gå upp i varv. Jaja, jag erkänner, det är minst lika mycket så Jag ska hålla mig lugn ;) Man blir lätt stressad vid hundmöten när man är van vid en rabieshund i kopplet.
I vilket fall så blev det inte alls som jag trott, att Linc skulle balla ur. Nej, han höll sig riktigt lugn! Den andra hunden däremot blev lite tokig och hussen morrade som en varg, men Linc var lugn!!
Vad hände?! Jag blev så glad att jag gick en längre promenad av vad som var menat och när vi efter 50min kom hem igen var både jag och hundarna nöjda och glada och förtjänta av en god frukost! Hur gott det nu är med torrfoder kan jag inte svara på ;) Men dom ska faktiskt få varsinn toarulle med korv när jag ska åka iväg på möte en timma lite senare!